Sommaren 2011, veckan efter midsommar, jobbade jag med Låtläger Sörmland. Ett 40-tal ungdomar, kursgård, fantastiska kollegor, folkmusik i massor, strålande väder, bad, god mat – rätt perfectemundo kort och gott. Jag undervisade i sång och ensemblespel men helst ville jag tillbringa tid i kylrummet innanför köket. Något var fel. Jag var ohemult varm och trött men hade ändå svårt att sova. En pulserande, tryckande känsla kom inifrån mig själv och kylrummet var räddningen. Svalt, mörkt, tyst.
Låtlägerveckan tog slut och jag kom hem och vilade. Hade inga måsten men var ändå grymt stressad. Över vad? Jag förstod inte. Några veckor senare drog jag till Spanien med familjen. Där tillbringade jag mest tid i sovrummet med alla gardiner fördragna.
Nu hade huvudvärken from hell tillkommit och hjärtklappning. När vi var på väg hem till Sverige fick jag ett utbrott på flygplatsen när vi stod i boarding-kön. Jag ifrågasatte med hög röst och fäktande armar ventilationen och den uppenbara avsaknaden av air-condition. Jag var så varm. Arg. Och omänskligt trött, seg och ofokuserad men ändå stressad.
Märkligt nog så sökte jag inte vård direkt när jag kom hem. Vi for istället vidare till Dalarna för att hälsa på min släkt. Några dagar in på besöket märkte jag sent en kväll att min puls var väldigt hög. Vad jag än gjorde gick den inte ner, låg på 130 slag/min.
Morgonen därpå åkte jag in akut till Mora lasarett för undersökning. Läkaren jag träffade misstänkte hypertyreos (överproduktion av sköldkörtelhormon) direkt men hänvisade mig till vårdcentralen för provtagning.
Medicinsk behandling rullade igång i tablettform med Thacapzol. Thacapzol ”stänger av” sköldkörteln och produktionen av hormon. Efter några veckor fick jag börja ta Levaxin som är syntetiskt framställt sköldkörtelhormon – tyroxin, T4. Jag fick fortsätta ta betablockerare ett bra tag då mitt hjärta fortsatte rusa och pulsen var väldigt hård.
I dryga två år medicinerade jag med Thacapzol och Levaxin. På dessa år sjönk de antikroppar som min kropp själv börjat producera ner till nästan noll-strecket. Jag gick av medicinerna, fick gå på täta provtagningar för att kolla mina hormonnivåer och mina värden höll sig där de skulle. Jag var frisk.
En del får hjälp och blir friska. Andra kämpar hårt för att råda bot på det som är fel. Sköldkörtelförbundet driver kampanjen De vårdlösa som syftar till att belysa den problematik som finns inom vården av sköldkörtelsjuka i Sverige idag. 92 000 mår dåligt trots behandling och 46 000 är för sjuka för att arbeta. Det finns också ett stort mörkertal av människor som lever med hormonavvikelser utan att veta om det, som blir felaktigt diagnostiserade och felmedicinerade.