Bloggen

I onsdags sydde jag ihop sötpotatisgnocchi till la familia här hemma. Det blev så gott! Inte första gången jag gör det men det var ett tag sedan och vi hade nog alla glömt bort vilken trevlig maträtt det är, både att tillaga och äta. 

Att göra gnocchi från grunden ger mig samma upplevelse som att baka paj. Det finns en slags inneboende omhuldande känsla i att göra en deg, forma den med händerna och tillaga den med precision. Enkel, god och mättande mat som de flesta gillar. Och så tanken på att det går att variera tillbehören som man vill. Som man kan göra med paj. Det går att stoppa i vad som helst i pajskalet. Gnocchi går att kombinera ihop med en massa andra tillbehör.

Någonstans i gömmorna har jag ett originalrecept men eftersom jag inmundigar mestadels glutenfri kost så har jag modifierat det för att passa mig. Om du använder vetemjöl istället kan du ta det rakt av motsvarande mjölmängd i receptet nedan och hoppa över fibehusk. Jag går mycket på känn – speciellt när det gäller att få till konsistensen på degen, det kan behövas extra mjöl vid utbakning. Hursomhelst – här kommer det som hände i mitt kök i onsdags!

Sötpotatisgnocchi

SÖTPOTATISGNOCCHI glutenfri variant
Typ 3 port – om man äter lite andra tillbehör utöver gnocchi.

1 ägg
1,5 dl rismjöl
1,5 dl majsmjöl
1 msk fiberhusk
ca 350 gr sötpotatis
Salt, peppar (jag brukar inte salta/peppra i degen utan när jag steker upp gnocchin i panna)

Skala sötpotatisen och tärna den i cm-stora tärningar. Koka upp en kastull med vatten, ha i salt och sötpotatis. Den kokar sig mjuk på runt 5 min!

Blanda ihop mjöl+fiberhusk. Lägg hälften av mjölblandningen på en bänkskiva och pressa sötpotatisen över. Gör en liten hålighet i den pressade potatisen och knäck i ägget. Strö över resten av mjölet och knåda ihop till en deg. Jag använde en degskrapa som jag ”hackade” ihop allt med innan jag gick loss med händerna. Om det känns klibbigt – ta mer majsmjöl.

Koka upp saltat vatten i en kastrull. Forma degen till avlånga rullar, tänk tumtjocka. Dela sedan upp i ca 1 cm långa bitar. Fint om de är lite olika i storlek tycker jag, ger en rustikt skön känsla. Lägg ner ett gäng gnocchi i taget och låt koka runt 2-3 min, de flyter upp till ytan när de är klara. Smart att lyfta upp med en hålslev när de är färdigkokta.

Hit funkar utmärkt att förbereda om man inte vill äta gnocchin på en gång. För att bli riktigt goda behöver de gå ner i en stekpanna med lite schysst olja (kokos eller oliv föredrar jag) eller smör innan de serveras.

Sen funkar det att äta i princip vad som helst till – så himla smart! Jag gjorde en valnötspesto och sen hade vi grödor från våra egna odlingar till, det var himmelskt. Stekt svamp, spenat, grönkål, bacon, lax, grillad kyckling eller bara hyvla över stora flagor parmesan och lite extra svartpeppar och olja – som sagt, bara fantasin sätter gränser här.
Lycka till med gnocchiskapandet, hoppas du får det kul och gott!

Dela detta:

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på linkedin
Dela på pinterest
Dela på email

Vacker vy

Vid 9-snåret drack jag en kopp kaffe och blickade ut över denna vy. Skön, sval luft. Jag tog mig lite sovmorgon eftersom jag var vaken rätt sent och stökade runt. Strax innan 10 försvann min dotter hemifrån för att fara med bussen till sitt sommarjobb.

Pojke äter frukost

Här är klockan runt 10 och Hilding, som spanat in sommarlovsmorgon på TV, dukar upp sin frukost utomhus. Han fixar iordning jobbhörna till mig också och jag gör honom sällskap och sörplar i mig dagens andra kopp kaffe. Sämre kan en ha det!

Kreativ studio

11-ish befinner jag mig här, i min studio. Går igenom material jag ska göra på lördag då jag dubbelgigar – först konsert tillsammans med Simon Stålspets vid Björnlunda hembygdsgård, Gnesta. Sen drar jag snabbt vidare till Stockholm och Bergshamra för att möta upp mina kollegor i Irmelin och sjunga på Sjöstugans 20-årsjubileum!

Glada människor

Här är klockan 12, det är dags för lunch. Jag och Hilding är superglada att få säga grattis till min svägerska tillika Hildings faster som fyller år idag. Hurra en gång till för dig Anna!

Pojke cyklar

När klockan slagit 13 är lunchen bortstädad och vi bestämmer oss för att ta en cykelpromenad. Han cyklar och jag går. Så har vi gjort i många år nu. Vår fina grusväg. Just nu i tvättbrädestil eftersom det är så torrt. På vintern yr snön snabbt igen här. Under hösten kan det vara så kletigt att en knappt kan ta sig fram. Den tar sig många skepnader, grusvägen.

Blomma

Här kommer en bonusbild, för att denna boll var så läcker och stor! Hilding var sugen på att blåsa den men jag stoppade honom.

Kvinna vid dator

Efter cykelpromenaden var klockan nästan 14 och jag intog jobbgrottan, svarade på e-post och ringde några telefonsamtal.

Mugg med kaffe

Dags för 15-fika! En kopp kaffe utomhus. Inget solsken men väldigt ljust ändå. Jag och Hilding läste lite KP (Kamratposten) medan vi sörplade kaffe och te. Min bonussvärmor kom över och kollade läget.

Bokföringspärmar

Klockan 16.oo var jag djupt begraven i bokföring. På torsdag ska jag göra första lämningen för detta år till min redovisningsbyrå och då gäller det att kvitton, fakturor och annat jox är med. Och glädjande nog hann jag klart! Hurra!

syskonkärlek

Vid 17-snåret började jag fundera på middagsmaten. Kom snabbt fram till att jag och kidsen var värda sushi p.g.a kirrad bokföring (jag), städning av rum (Hilding) och två dagars sommarjobbande (Iris). Och så här glada blev dem, syskonen Ericsson, när de mötte varann i människobyn!

Gnesta sushi wok
Bonusbild – för detta ställe, Gnesta sushi & wok, levererar alltid sushi på hög nivå!

Vacker naturskön vyIntagandet av sushi och därpå lite handling gjorde att kl. 18-bilden uteblev. Vid 19-snåret var jag ute i trädgården och lurade på om jag behövde vattna våra grödor lite. Men sen började det droppa från himlen och då tänkte jag att naturen får ta hand om sig själv.

Karin Ericsson Back

Vid åtta sa jag tack och hej till trädgården, plockade in dynorna från utemöblerna och reglade fönster och dörr. Och då öppnade sig himlen ännu mer och nu hoppas jag att det får regna på en stund.

Det var min tisdag det! Imorgon är det onsdag och då ska jag sjunga större delen av dagen har jag tänkt. Förbereda fler av sommaren kurser och konserter. Tjing!

Dela detta:

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på linkedin
Dela på pinterest
Dela på email

havsvik

Om du vill läsa tidigare inlägg om min stämbandsförlamning hittar du dem här:
Stämbandsförlamning – DEL 1
Stämbandsförlamning – DEL 2

I slutet av augusti 2018 hade det passerat drygt två månader sedan den sista operationen. Mitt ärr hade läkt ihop bra och det stramade mindre och mindre för var dag. Jag fick en läkartid inbokad på öron-näsa-hals-avdelningen på Sophiahemmet i Stockholm för att kolla att mina stämband var intakta. Denna gång blev jag inte slangad genom näsan. Istället använde läkaren ett rör med en kamera som fick gå ner i min hals. Kameran gav en tydligare bild av stämbanden än om man går genom näsan. Fast tror ändå att jag föredrar slangen i näsan. Ogillar när nån grabbar tag i min tunga och för ner ett rör i min hals… Eh. Hursom. Mina stämband var okej, om än lite bleka. Inte så spänstiga. Men inga skador. Skönt!

Jag blev ihopkopplad med en logoped och sångpedagog som fick hjälpa mig igång. Första mötet med henne var sjukt jobbigt. Hon ville så klart veta vad som hänt och jag fick för första gången dra hela min sjukdomsstory från början till där jag befann mig just då. Det var som att öppna en kran. Allt det där jobbiga fick krypa ur mig. Jag pratade och grät. Hon förstod eftersom hon själv upplevt ett “röst-tapp” i sitt liv. Där och då kände jag väldigt starkt att det kommer ordna sig. På riktigt. Min röst var inte skadad, bara trött och ur form. Musklerna behövde få en chans att bli spänstiga igen. Nu var jag på banan igen och jag ville framåt. Och jag fick hjälp!

Det första jag fick ta tag i var att använda min talröst på ett bra sätt. Jag hade, av naturliga orsaker, blivit lite rädd för att ta tag om min röst och låta stämbanden jobba ordentligt. För dem vill ju det! Det “läckiga” sätt jag börjat prata på fick ta ett stort kliv åt sidan. Jag jobbade en del med talövningar men den mesta återhämtningen gjorde jag i vardagen, i min dialog med andra människor. Påminde mig själv hela tiden om att artikulera och ha med mig stöd.

Jag träffade också en sjukgymnast vid några tillfällen. Hon är specialiserad på att arbeta med röstmuskulatur genom massage och stretch. Väldigt, väldigt bra. Hon såg till att mjuka upp muskulaturen som mitt tungben hänger på vilket gjorde underverk för min röst. Första gången jag lämnade hennes mottagning kändes det som en sten lossnat från min hals. På riktigt!

Det gick relativt snabbt för mig att återhämta rösten. Jag hade tänkt att det skulle ta längre tid men i slutet av oktober kände jag mig redo att prova på att jobba lite. Testa mina vingar, flyga på låg höjd. Och det kändes bra. Jag blev lätt fysiskt trött i rösten men absolut inte hes. Sång fanns i mig, det gällde bara att våga släppa ut den. Lita på min förmåga. Våga våga. Ligger så mycket tyngd i dessa ord. Det var u n d e r b a r t när jag fick känna att rösten höll igen. Klangen var på väg tillbaka och snart skulle jag vara redo att ta mig framåt, uppåt och ut på riktigt.

Känner stor tacksamhet till de som hjälpt mig och stöttat mig under min rehabtid. Och till alla som tagit er tid att lyssna – tack. Jag har malt igenom min sjuk-historia så många gånger men behöver göra det flera gånger till för att bli helt hel. Eller så hel jag kan bli. Min sköldkörtel är borta för alltid och mediciner kommer jag äta under resten av mitt liv. Trots hårda käftsmällar reser jag mig upp och går vägen framåt. Med mig har jag min vilja, kärlek och alla sånger jag ska sjunga.

Dela detta:

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på linkedin
Dela på pinterest
Dela på email
Midsommar folkdräkt
Från vänster: Jon Holmén, Catrin Gustafsson och jag, Karin Ericsson Back. Kvinnan till höger, okänd.

.

För många år sen, innan jag intagit min hemmaborg i Gnesta och satt barn till livet, var midsommarhelgen rackarns festlig! Som julafton i fyra-fem dagar – fast i 100 % folkmusikskrud. Jag spelade fiol som en galning tillsammans med mina bästa vänner. Nyttjade de ljusa nätterna till max och kände livet i mig. Många majstänger att spela upp. Konserter, bröllop, midsommarfester – är det nån gång det verkligen pikar och är maxat med folkmusik i Dalarna, så är det på midsommar! Post-midsommar-veckan gjorde jag inte många knop. Wonder why?! Hursomhelst – minnen för livet hände där och då.

På senare år har jag mestadels varit ledig under midsommarhelgen. Prio familj. Hissa vår lilla stång här hemma i Smedsta och skapa egna traditioner. Jag gjorde konserter på Skansen för några år sedan med Irmelin men det var mitt på dagen-gig så själva midsommaraftonen firade jag hemmavid. I år kör vi middag i vår carport på aftonen och på midsommardagen ska vi på 90-års kalas, min makes mormor firar storstilat med släktkalas på Ekerö.

Älskade midsommar. Så värd att fira. Ljuset. Ibland värmen. Enkelheten som ändå är central. Påsk och framförallt jul känns mycket mer hysteriskt, svårt att komma undan alla måsten. Men nu. Jag ska ta vara på dessa midsommardagar allt jag har. Förra året var jag nyopererad. Nu mår jag bättre än på väldigt länge. Det om något är ju värt att fira.
Härlig midsommar till alla! <3

Dela detta:

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på linkedin
Dela på pinterest
Dela på email

Långsjön i Gnesta

Idag var jag iväg och lunch-badade med min son. Långsjöns vatten har kommit upp i en bra temperatur, badade i 15-20 min och det var skönt! Då var jag i och för sig extremt uppvärmd eftersom jag varit och tränat innan. En perfekt temperatur, både svalkande och behaglig.

Nya rutiner formas när sommarlovet har dragit igång för mina barn. Jag kickar igång arbetet tidigt på morgonen för att sedan vara mestadels ledig på dagen. Och så gör jag ett kvällspass på några timmar när min make kommit hem och rattar runt familjebestyr. Har inte riktigt kommit in i detta. Jag gillar ju att arbeta superfokuserat och sen vara ledig. Nu är det lite som att jobbhjärnan småglöder under dagen för att sedan ta eld igen under kvällen. Ja, ja. Jag jobbar hursomhelst mindre och det är bra. Går ner i varv tills de riktigt lediga veckorna infinner sig. Det är väl så en ska göra? Vi säger det!

Karin Ericsson Back

Det är så underbart roligt att fota just nu! Ljuset. Så mycket älsk på ljuset! Bilden ovan är tagen runt 21-snåret. Så härligt att ha solen med sig som lekkamrat. Minns för några månader sedan när jag verkligen jagade ljuset. Nu finns det i överflöd!

Jag är så sugen på att skaffa en kamera och utveckla mitt fotograferande. Min plan är att göra det innan sommaren tar ända. Allra bäst vore om kameran fick hänga med på semestern i slutet av juli. Då skulle jag kunna provfota på kul, helt utan prestationskrav. Bara ha en låg ambitionsnivå. 🙂 Kastar mig in i kameradjungeln för att försöka bestämma vad det är för typ av kamera jag behöver. Har enkla baskunskaper i fotografering och gillar att experimentera. Om du sitter inne med några tips – berätta gärna för mig!

Dela detta:

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på linkedin
Dela på pinterest
Dela på email
Kulning Karin Ericsson Back
Foto: Anita Hedlund, workshop vid Hornstämman i Dunker

BAAM! Oj, vilken kulningsstorm som helt plötsligt blåste upp! Senaste dagarna har både SVT och TV4 uppmärksammat kulning genom intervjuer med min fina kollega Johanna Bölja. Till följd av detta blev jag kontaktad av P4 Västmanland som ville göra en kort intervju med mig om varför kulning är så på tapeten just nu och vad kulningens historiska ursprung är. En del av det jag pratade om finns att lyssna på här >>

Det är drömmigt värre att de stora mediekanalerna ger plats åt traditionsmusik, jag blir så himla glad och vet att många gläds med mig. Bara under senaste dagarna har jag fått tre nya förfrågningar om att ge kurser, en i Sveriges mitt, en i norr och en i söder. Hoppas att jag får till det!

Anledningen till att kulning trendar? Vad handlar det om? En person som haft stor inverkan är Jonna Jinton. Hon gör fantastiskt fina, konstnärliga filmer och experimenterar med sin röst genom att använda rop- och kulningsteknik. Hennes blogg, YouTube-kanal och Instagram har stora följarskalor eftersom hon är en intressant influencer-profil att följa. Hon står för det som många människor längtar till och drömmer om – livet på landet, att hitta tillbaka till sina rötter, leva frilansliv och arbeta med konstnärliga uttryck. Mycket inspirerande.

Och en annan stark anledning, som många har utan att de vet om Jonna Jinton, är just längtan till naturen. För kulningen är ju som allra bäst utomhus, i skogen, gärna vid ett mindre vattendrag. Och känslan när man får låta starkt, känna att man har kontroll över sin röst och att ljudet som kommer ut färdas långt, den är magisk. Och alla kan lära sig denna röstteknik! Såklart ger övning färdighet men med god handledning kommer man rätt långt på en dag eller två.

Om du är nyfiken på hur jag började min kulningskarriär så har jag skrivit om det tidigare – du hittar det här >>

Nu tar bloggen helg, ha det gött – tjing!

Dela detta:

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på linkedin
Dela på pinterest
Dela på email