Kategori: Kultur

körsång
Bild från körprojekt i Sofia kyrka, Stockholm, foto: Patrik Bonnet

Jag har arbetat med körer och körsång på olika sätt i över 20 års tid. Har själv aldrig varit någon “körräv”, sjöng aldrig i kör i min barndom. Men genom åren har min förälskelse i körfenomenet vuxit sig starkare och idag har jag svårt att tänka mig en tillvaro utan körsammanhang. För det uppstår något magiskt när många människor låter tillsammans. När alla sätter sitt fokus till samma sak. Jag jobbar nästan uteslutande med körundervisning på gehör, alltså utan noter. Jag förebildar och kören får härma. Det betyder oftast att inlärningsprocessen tar längre tid än med textblad och noter men det är ett lärande som fastnar. Ett lärande för livet i många fall. Kommunikationen med en kör som sjunger utan notblad i händerna är en helt annan. Det skapas en medvetenhet om ord, toner och vad sångens inneboende berättelse egentligen är.

Körterminen med min kör Karins Änglar i Gnesta har sett lite annorlunda ut mot tidigare. Vi har jobbat med en mer avskalad repertoar, inte haft några superfasta arrangemang och inte heller några givna stäm-grupper. Kören har fått i uppgift att ta ansvar i sångerna, lyssna sig till om stämfördelningen är jämn och framförallt söka kontakt med varann under sångerna. Samspel på hög nivå med andra ord. Vi har närmat oss att jobba mer sceniskt med enkla förflyttningar, korta undertexter, hitta in i samma känsla och ge uttryck. Läskigt, jobbigt, härligt, förlösande – många känslor har varit i omlopp hos kördeltagarna.

Igår bjöd vi in publik till vår terminsfinal på Elektron i Gnesta. Grundformationen för kören var en cirkel – såsom vi oftast sitter/står under våra repetitioner. Publiken nästintill omringade oss vilket gav en speciell miljö. Kören snäppte som vanligt upp sig flera steg och sjöng fantastiskt innerligt med stor glädje. Det är så fint när våra sånger blir lyssnade på, de får ett helt annat liv då.

Publikreaktionerna på vårt cirkelformade performance var av delade meningar. En del i publiken kände sig utestängda medan andra tyckte att det var en klockren upplevelse som gav maxad lyssning. Jag hade med mig redan innan konserten att en del skulle ha åsikter och det var lite det jag ville åt. Hos mig uppstår slentrian när jag genomför samma sak om och om igen och därför är jag nyfiken på att utveckla nya former att arrangera körkonserter på i Gnesta. Tyvärr är utbudet av lokaler väldigt begränsat så en får liksom anpassa sina utsvävningar efter vad som går att genomföra rent fysiskt i aktuellt utrymme. Det vi gjorde igår var absolut inte någon himlastormande, banbrytande nyhet men det var ett avbrott från den traditionella köruppställningen som de flesta väntar sig få när de går på körkonsert. Känner mig taggad på att utveckla vidare!

Dela detta:

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på linkedin
Dela på pinterest
Dela på email

Idag har jag fotat en bild i timmen. Eller nästan. Har hattat runt lite så timmes-larmet kickade igång lite olämpligt vid några tillfällen. Hursomhelst – här kommer min arbetsdag i bilder!

Innehåll i väska

Eftersom jag drog igång höstens körrepetitioner igår kväll och jag jobbade sent så hade jag schemalagt lite “göra vad som faller mig in”-tid på morgonen. När mina kids dragit iväg till skolan tömde jag vid 8-snåret ut innehållet i en väska som hängt med under hela sommaren. Det mest spännande däri var en lyckokake-lapp. “Håll dig till den väg som är förutbestämd”. Rätt fint ändå. Och passar mig bra. Jag vacklar ibland men känner ändå att jag hamnat rätt i livet. Den lappen spar jag för att kunna plocka fram när tvivlet sätter till. Skrotade runt lite, läste Sörmlands Nyheter och kände att en kaffekopp till, det vill jag ha.

Grönskande utsikt

Tog med mig en kaffet ut och tänkte att det blir fint att inmundiga den på trappen till min studio. Men där var hur varmt som helst trots att klockan bara var 09. Så jag sökte skuggan och tittade på vår gröna djungel.

Macbook Air

Klockan var 10 var jag i full gång med att administrera – svarade på e-post som kommit in, kollade igenom Irmelins nya hemsida som är på gång, fixade lite uppdateringar på min webb och ringde några telefonsamtal. Sen sjöng jag ett gäng sånger som jag eventuellt kommer arrangera för kör, får se vad som växer fram.

Tomater

Drack bara kaffe till frukost därav tidig lunch vid 11. Vi badar i tomater just nu så det fick det bli. Bland annat.
När klockan slog 12 duschades det. Svalt. Hjälpte inte allt i dagens hetta. Censur på denna händelse. Så bjussig är jag inte! 🙂

Bakom ratten

Sen var det dags att ratta bilen. Gött att dra på AC:n och få en stunds svalka. Lyssnade på pod – har hittat en ny, spännande. Nyfiken på mindre heter den. Väldigt intressant tycker jag. Tips tips, varsågod.

Dunker kyrka, vägskylt

Jag styrde till möte med VisaFolk i Klockargården som ligger precis vid Dunkers kyrka, Flens kommun. VisaFolk är en paraplyorganisation jag bildade under 2014 som vänder sig till arrangörer i Sörmland som jobbar med folkmusik och visor. Med på mötet idag var Marie Anstadius från Oxelösund och Simon Stålspets som är stolt ägare till Klockargården. Vi pratade bland annat om kommande arrangemang, bidragsansökningar och hur vi kan nätverka mer aktivt än vi gör idag. Ett bra och kreativt möte! Så vackert i Dunker så jag bjussar på några bonusbilder.

Klockargården i Dunker

Klockargården i all sin härlighet! Supermysigt på insidan. Idag njöt vi dock skuggan på utsidan under vårt möte.

Här är dom – Marie Anstadius och Simon Stålspets! Marie jobbar med kultur i Oxelösunds kommun och är verkligen en fena på att få saker att hända. Under VisaFolk-flagg arrangerar hon konserter vid Fåfängan i Nyköping. Och Simon, som jag också spelar en del ihop med, han driver Dunkers Hornblåsare.

Vacker utsikt över åker

Sämre mötesutsikt kan en ju ha. Jag ska tillbaka till Dunker redan 7 september. Kommer hålla en en-timmes workshop i kulning och sedan medverka på en konsert i Dunkers kyrka. Allt infaller under Dunkersdagen. Det händer massa spännande grejer hela dagen, jag ser mycket fram emot traktorbaletten! <3

Nu är jag hemma i Smedsta igen och här rullar åskan över skogen. Så förfärligt härligt! Känner hur energin återvänder till mig. Temperaturen har fallit många grader och snart kommer regnet. Avslutar dagen med ett motiv som redan varit med men där solens strålar har fått ge vika för åskmoln och regntung sky.

Dela detta:

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på linkedin
Dela på pinterest
Dela på email

karin ericsson back

Hurra!
Det är 1 mars. Härligt med ny månad, värt att fira tycker jag. Solen skiner idag, i alla fall här i Gnesta. Jag var ute och rastade mig själv en stund på lunchen, har börjat vänja mig vid att det är finväder med solsken. Håller tummarna för att det håller i sig.

gnestarevyn

Vi lämnar solen för ett tag och kryper in i biosalongen på Elektron i Gnesta. Jag har jobbat som sång-coach under flera år när Gnestarevyn satt upp sina föreställningar. Så även detta år. Det är betydelsefullt och inspirerande att det på en mindre ort satsas och produceras föreställningar skapade av en liten skara människor som själva är knutna till orten. Insatsen ensemblen och alla kring-arbetare gör för att få det hela att rulla är helt fantastisk. Ofta lämnar jag Gnesta för att jobba någon annanstans men revyn erbjuder mig ett ypperligt tillfälle att arbeta på hemmaplan. Det tackar jag inte nej till.

gnestarevyn
Jenny Wolf och Mats Hammarlöf i “Gullans barnvisor”. Foto: Felix Csapucha Eriksson

Därför blir mitt tips denna fredag att gå och insupa en lokalproduktion av något slag. Finns det ingen precis där du bor snokar du rätt på närmsta ställe. Det kan handla om konsert, teater, dans, konst – något som behöver och kräver en publik för att bli levande. Bor du i en större stad, leta rätt på något utanför de redan stora och etablerade scenerna. Det finns så mycket att upptäcka!

gnestarevyn
Frontar på scenen gör Åke Sandklef, Carina Nilsson, Jenny Wolf, Eva Lysell, Anne Jonsson, Eva Ovesdotter och Mats Hammarlöf. På balkongen sitter Sture Nilsson och Bengt Landin. På orkesterhyllan finns Mattias Moberg, Thomas Berndts, Anders Wideland och Anders Wolf.

I Gnesta har nu snart 1 650 personer sett årets lokalrevy och det är 15 % av Gnestas totala folkmängd. Stärkande för ett litet samhälle att många människor delar samma typ av upplevelse. Det blir en snackis på byn, det skapar samhörighet och det höjer livskvalitéen både hos publiken och hos dem som skapar och spelar föreställningen.

Det känns viktigt att lyfta fram alla dessa fantastiska ideella krafter inom kulturvärlden. De lägger ner oerhört mycket arbete, de har ovärderliga kunskaper inom sina områden och många lägger ner större delen av sin fritid på att driva och utveckla sin typ av kultur. Vad vore Sverige utan alla lokala revyer? Utan alla körer? Utan alla arrangörsföreningar som ser till att det ordnas olika typer av kulturevents även på landsbygden? Plocka bort all kultur som drivs av ideella föreningar eller dylika grupper. Då blir det inte mycket kvar. Några få, statliga institutioner i storstäderna och inte så mycket mer.

Därför vill jag slå dubbla slag för den lokala kulturen. Vad underbart att den finns och frodas! Den ger människor upplevelser att minnas, att glädjas åt. Den skapar arbetstillfällen åt oss frilansande musiker, skådespelare, dansare m fl. Den lokala kulturen gör Sverige till ett härligare land att leva i. Och den behöver sin publik.

Nu säger jag trevlig helg, ha det gött!

Dela detta:

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på linkedin
Dela på pinterest
Dela på email